Vävlaboration
Kategori: Allmänt
Idag var jag så jäkla nervös inför Vävteknikens labb. Kände liksom obehag inför känslan att inte behärska något och därför känna mig dålig. Snacka om att oroa sig i onödan. Visst. Det var rena grekiskan till en början, men snabbt blev allt väldigt avdramatiserat och vissa bitar föll på plats. Efter denna labb fick jag perspektiv på hur mycket arbete som ligger i varje meter vävt tyg.
Fick upp bilder i huvudet på hur man kastade tygslamsor hit och dit i syslöjden när tålamodet plötsligt tog slut, eller hur mycket mindre värt ett plagg kan vara för någon när det går på rea. Och allt helst när man tycker att man är "klar" med ett slags textilier och slänger det i de brännbara soporna. Så otroligt mycket tid och engagemang som går rakt ned i elden istället för att återanvända och spara på tid och miljö. Tankar som flög runt när man ser en människa plocka varje tråd för hand in i en maskin som sedan ska mata ut mängder av vävda tyger i olika färg och mönster.
Jag blev också helt fascinerad av att jag kan rita och bestämma ett eget mönster och gå ut och välja bland garnerna vilken färg jag vill att ränderna i mönstret ska ha, för att sedan programmera in det mönstret i en dator och slutligen i vävmaskin som väver mitt tyg. Otroligt.
